Japp, så är det. Blandade känslor, igen. För vissa människor är allt svart eller vitt. I min värld är det en ständig "gråzon". Men inte på det deppiga viset, utan mer som att det alltid finns en massa positiva saker som blandas med de som kanske är lite trisstare.
Det är skönt att vara färdig därför att det faktiskt blir lite slitsamt att endast umgås med personer som är depremerade (de med andra diagnoser är ofta lite deprimerade i tillägg - förståligt nog). På grund av min spontanresa till Sverige har jag fått jobba väldigt intensivt efter det, och jag tror att det gör sitt till. Det blir liksom inga uppehåll där jag kunnat ladda om. Helgerna har passerat så fruktansvärt fort, för jag har varit bortrest på många av dem också.
Det är tråkigt att vara färdig för att jag trivts bra, personalen har varit otroligt trevlig och hjälpsam, och patienterna är helt fantastiska människor när de har sina bra dagar.
Jag firar i alla fall med ett glas mjölk, en hög pepparkakor, vintermusik och lite handarbete. Sitter samtidigt och ser på de rosa fjälltopparna mot babyblå himmel. Solnedgången är verkligen speciell här!
Idag är det akkurat en månad kvar till hemresa!
Hoppas ni har det bra där hemma.
Hade du varit hemma kunde jag bjudit dig på lite saffransbröd också, men det tar vi om 29 dagar. Kram Ma
SvaraRadera