Utflyttning och hemresa

Hej, för sista gången här på Norska sidan av gränsen. 13 timmar tills flyget lyfter från Bringeland.

Nu är det städat på rum och felles-utrymmen. Skåpen är tomma, avloppen rensade, gardinerna tvättade. Väskorna är vägda, 22 kg på den stora och 8 på handbagaget. Och jag själv -2,5 kg cirka.

Svårt att säga vilken känsla jag har nu. Jag har nog inte insett att jag ska resa än. Jag kommer att sakna mycket här, alla vänner och allt annat bra. Men jag har mina foton och mina minnen. Tack alla ni som gjort min höst här i Norge så otroligt bra! Vi återses i Bergen. Det lovar jag!

Och ni där hemma, hoppas ni ser fram emot att se mig för nu blir ni inte kvitt mig på länge!

Bra jobbat Sverige!

Pappa, idag har jag kollat på sport på tv. Är du en stolt pappa nu? ;-)

Svenskt julbord

I går var det svenskt julbord här på Hamretunet. Henriette, Isabell, Charlotte och Helene kom som ovetandes gäster. Ovetandes i den betydelsen att de inte hade en aning om vad som skulle serveras. Inget pinnekött här inte! Jag var lite spänd innan, jag hade aldrig lagat Jansons frestelse förr och jag avskyr att ta i kött när jag lagar mat, så köttbullarna såg jag inte fram emot att rulla. Men jag ville ändå bjuda på äkta köttbullar och inte gummibollarna på butiken.

Faktum är att jag blev mäktigt stolt över mig själv. Jansonen blev fantastiskt krämig och god, och köttbullarna blev mycket goda de också även om de varken var "vackra små runda bollar" eller "gyllenbruna" som receptet krävde. På bordet fanns det även rödbetssallad, brysselkål, Nissens barn-korv som fick ersätta prinskorven, rökt lax, ägghalvor med majonär och räkor. Till efterrätt blev det Ris a la Malta med apelsin och kanel. Denna kombination var de väldigt skeptiska till eftersom de har röd sås (okänt från vilket bär) till riscremen här i Norge. Men även här blev de positivt överraskade. Jag var nästan oförskämt stolt över vad jag lyckats få till.

Efter maten såg vi finalen på X-factor och tredje filmen i Twilight. Väldigt trevlig kväll!
Nu känns det som tiden kan gå lite långsammare.
Vet inte om jag är redo att resa hem om 4 korta dagar...

God morgon!

Fyrakornsknäcke, lagrad ost, gurka, äppelte och svenska julkalendern innan jobbet.
God morgon!

snö snö snö

Idag har det snöat massor! Nu när jag snart ska på jobb så har det upphört att snöa, det uppskattas. Tänkte åka ner till centrum lite tidigare för att hinna springa igenom köpcentren och få mig en titt på julsklyltningarna.

Jag måste säga att den svenska julkalendern är så mycket bättre än den norska. Här har de visst ett par stycken kalendrar som återkommer med jämna mellanrum. Trisst tycker jag, det är ju spännande att se vad julkalendern handlar om från år till år!

I övrigt så har jag skrivit ett cv till sommarjobben och därefter arbetslivet (!) och andra "viktiga" papper. I wish I had a job.

På lördag blir det julbord á la Sanna. Det blir spännande att se hur det går!

10 dagar kvar

Tänkte att det kanske var dags att ge ifrån sig ett livstecken igen. Dagarna de försvinner bakom rygge noch nu är det bara 10 dagar kvar! Eller 9 dagar och några timmar, hur man nu ser på det. Det jag längtar efter just nu är en standardfredagkväll med kyckling/rucculapaj, film, Jocke till höger om mig i soffan och en katt i knät. Det ska jag nog få till den 18! Även om det är en lördag.

Igår hade vi lite jentekos här. Henriette, Britt och Isabel kom upp och såg på film med mig, och jag slog på stort och bakade chokladmuffins. Med tanke på att endast 2 fanns kvar på plåten vid slutet av filmen så antar jag att de blev rätt så goda.

Praktiken rullar på och nu har jag bara 4 pass kvar innan slutevalueringen. Uppsatsen blev godkänd med fina kommentarer.

Det känns som jag har lite för mycket fritid just nu. Ärligt talat.

1 december

Idag var jag på klinikkdag på skolan i några timmar. Det var faktiskt ett ganska trevligt möte med mycket reflektioner om vårdens skillnader mellan Sverige och Norge. Vid kvart i 12 så tog jag och Henriette en tur till Hafstadfjället. Det var troligtvis den sista fjällturen för min del innan hemresa, så det gällde att njuta till max. Och vädret är fortfarande strålande här. Det är synd att fjällen skapar så mycket skugga nere i dalen. Vi har ca 2-3 timmar med sirekt solljus om dagen nu. Vi gick i 3 timmar, och det var så kallt att håret frös till is. Tur att det finns bra kläder!

Till middag blev det tomtegröt! Tjejerna på tunet lagade till gröten och det var hur mysigt som helst. Jag blir inte riktigt klok på mattraditionerna här. På gröten skulle det vara smör, socker, kanel och russin. Men de kollade konstigt på mig som ville ha lite mjölk till gröten, så gör de inte här. Tydligen inte ens på havregrynsgröt!

Dessutom har jag sett på norsk julkalender och agerat fotograf när pepparkakshuset sattes samman. Men dessa bilder fick tydligen inte komma ut offentligt.

Ja, denna decemberdag blir svår att slå.

Äntligen kom vi upp ur skuggan!

Jag njöt i solen.

Så kallt att håret frös till is

Fritidsekonomen

Ja, jag tycker själv att jag är bra på planering och budget. Nu kollade jag mitt norska konto för att se hur mycket som fanns på det, eftersom jag ska betala den sista hyran kommande dagar. Jag hade planerat att ha så lite kvar på kontot som möjligt efter att hyran betalats, eftersom det känns dumt att ha ett norskt konto när jag rest hem igen. Resultatet? 5,65 NOK kvar efter att hyran är betalad. Det kallar jag bra planering.

Första advent

Idag blev det sovmorgon som heter duga! Kom hem kl 03 inatt och struntade i att ställa klockan, jag brukar alltid vakna kring 9-10 ändå. Men idag vaknade jag kvart i 12! Det var strålande sol ute så jag bylsade på mig några lager kläder (-12 grader) och tog en promenad på 1,5 timme med kameran i högsta hugg. Kom hem kvart i två och åt lunch. Efter det har tiden bara försvunnit och nu ska jag snart hem till Henriette, Britt och Isabel och laga en god kaka och se på film.

Inte ett moln

En tyst och frusen fors

Julgransplantage

Frostig gren, minst sagt

Och inne i värmen lyser ljusen

Festigheter

Igår var det fest hemma hos Hilde. Jag är en sån heldigris som funnit så goda vänninor här i Norge! Det kommer blir otroligt tomt när jag rest hem igen. Tack för en otroligt rolig (svensk betydelse!) kväll!

Jag och Hilde

Vi ska tydligen vara så lika att vi togs för tvillingar på praktiken.

Jag ser inte likheten.

Tone, Britt och Jag

Jag och snällaste Ida

Hela glada gänget!

Sista skolavslutningen?

Eftersom jag gör denna termin helt enligt norsk modell så har jag inte varit medlem på kursen i Kalmar. Men för att få med mig eventuell information inför nästa termin så gick jag med idag. Tydligen pågår planerna för fullt inför stundande examinering!

Den 1 Juni klockan 14.00 tar jag och mina medstudenter examen i Domkyrkan Kalmar.
Overkligt?

Back on track

Igår hade jag en svacka i självförtroendet. Det uppkom efter förväntningssamtalet i onsdags eftermiddag. Jag var otroligt stressad för hur jag skulle kunna leva upp till målen för praktiken, som kändes väldigt krävande för tre veckors intensiv praktik.

Idag hade jag tack och lov en väldigt bra dag på jobbet då jag utöver det vanliga bland annat fick ta blodprov och informera en patient om syrgas och tillbehör. Min kontakt sa att hon var imponerad, och plötsligt kändes det inte så orimligt lägre. Jag är en bekräftelse-junkie. Nu känner jag att det nog kan gå vägen detta också.

Det lilla extra

Har ni tänkt på hur viktigt "det där lilla extra" är. Den där handlingen som ingen hade behövt att göra, men som görs ändå av ren... ja vadå? Snällhet, Givmildhet, Mänsklighet?

Jag ringde som sagt till vaktmästaren hin dagen, men jag berättade inte att han dessutom erbjöd sig att köra mig och all min packning ner till busstationen den 17'e. Helt utan anledning, bara ren spontan välvilja över att jag inte skulle behöva byta buss och vänta däremellan. Vi får se hur jag gör. Det är alltid lite konstigt att tacka ja till omotiverad snällhet, man vill ju inte verka girig. Eller?

Och igår så var jag inne på en ateljé när jag gick från praktiken mot busshållplatsen. Jag har spanat i fönstren men känt att "det är nog ingen butik för mig". Men igår gick jag in. Jag köpte två bilder i vykortsformat och frågade om det fanns flera i den stilen, men det gjorde det inte. Då sa jag att det var synd, för det var sån häftig och humoristisk stil i bilderna. Och plötsligt hade jag fått ett tredje motiv nedstoppat i påsen, gratis. Men jag fick lova att inte se på det förrän jag kom hem "för det var inte så bra tryckt". Jag kan inte se bristen i trycket, men jag är otroligt nöjd med min lilla samling. Tydligen var konstnären bakom större än jag anade, och han bor här i Førde.

Jag kände mig så glad när jag kom hem att jag ställde mig i köket och diskade upp allt som stod på bänken. Trots att nästan inget var mitt. Passing forward! (jag hoppas ni sett filmen)

Idag är jag ledig, så nu blir det etik-uppgåva. Första utkast ska vara klart tisdag kväll. Ring mig! Jag kommer säkerligen bli överlycklig för att ni tänker på mig!

Hemma från Oslo

Jag har haft en helt underbar helg i Oslo hos Linda. En avslappna, spontan och lyxig helg när den är som bäst. Vi har strosat runt på Oslos gator helt random, dykt in på ett café för kaffe när vi känt för det och gått på trevliga fester. Jag ser redan fram emot att besöka henne igen när sommaren råder, istället för bitande kyla. Men det var otroligt mysigt att gå runt bland julpynt och granar också.

Idag har jag varit på rundvisning på hemsjukvårdens lokaler, och första arbetsdagen blir i morgon.

Jag har så smått börjat att avsluta allt som jag kan här i Norge. Som att boka möte med vaktmästaren för kontroll av rummet när jag flyttar ut, tvätta och packa det jag vet inte ska användas mer, lämna tillbaka cykelgrejer till skolan och sånt. Det känns bra. Ju mindre jag slipper ha löst i hjärnan desto bättre!

28 dagar kvar

Om en halvtimma ska jag bege mig ned till sjukhusets hållplats för påstigning av flygbussen. Det handlar om exakt samma tider för buss och flyg som när jag ska resa hem fredagen den 17 december. Om exakt 4 veckor. Undra hur mina känslor kommer att vara då? Glädje, sorg, julstämning?

Denna gång är det glädje och förväntan!

Last weekend out of town

Jepp, i morgon förmiddag tar jag flyget till Oslo och Linda! Det ska bli så härligt att träffa henne igen, har inte setts sedan sommaren. Det finns nog en hel del att snacka om vill jag tro. Ser fram emot att komma till en storstad, fika på ett mysigt café, fönstershoppa... ja, detta kommer bli en bra helg! Det är sista gången som jag lämnar Förde innan min hemresa den 17 december. Konstig tanke.

Jag har upptäckt något fruktansvärt de senaste dagarna. De firar (nästan) inte Lucia i Norge! Helt galet. Jag som älskar Luciafirande. Alla vackra låtar, ljusen, stämningen. Och så firar de inte? "Ja, kanske du kan gå till skolan och kolla, jag tror de i tredje klass går luciatåg...". Inte ens kyrkan verkar hålla i något. WHAT? Och vad det gäller lussebullar så går det visst bra att strunta i saffran här och anmända gurkmejja istället. Det blir ju gult hur eller hur. WHAT?? Och glögg? Jodå, det finns. På koncentrat! Blandas med varmt vatten eller alkohol. Och jag har inte hittat en endaste prinskorv i affärerna. Nu vet ni vad ni ska ha hemma på borden när jag kommer hem.

Haha, jag kom precis på ett språkligt missförstånd från häromdagen:

- ... och ibland har vi revben på julbordet också.

- Revbein? Sikkert?

- Ja, revben. Men det har ni väl här i Norge också som jag förstått?

- Oja, ribben! Eg trodde du snakka om rev bein! (räv ben)

Psykiatripraktik avslutad

Japp, så är det. Blandade känslor, igen. För vissa människor är allt svart eller vitt. I min värld är det en ständig "gråzon". Men inte på det deppiga viset, utan mer som att det alltid finns en massa positiva saker som blandas med de som kanske är lite trisstare.

Det är skönt att vara färdig därför att det faktiskt blir lite slitsamt att endast umgås med personer som är depremerade (de med andra diagnoser är ofta lite deprimerade i tillägg - förståligt nog). På grund av min spontanresa till Sverige har jag fått jobba väldigt intensivt efter det, och jag tror att det gör sitt till. Det blir liksom inga uppehåll där jag kunnat ladda om. Helgerna har passerat så fruktansvärt fort, för jag har varit bortrest på många av dem också.

Det är tråkigt att vara färdig för att jag trivts bra, personalen har varit otroligt trevlig och hjälpsam, och patienterna är helt fantastiska människor när de har sina bra dagar.

Jag firar i alla fall med ett glas mjölk, en hög pepparkakor, vintermusik och lite handarbete. Sitter samtidigt och ser på de rosa fjälltopparna mot babyblå himmel. Solnedgången är verkligen speciell här!

Idag är det akkurat en månad kvar till hemresa!
Hoppas ni har det bra där hemma.

...

Japp, denna dag har varit precis så slapp som jag längtat efter. Men nu när det varit mörkt 2 timmar så börjar jag längta mot sängen. Bäst att höra vad tjejerna ska hitta på ikväll. Att lägga sig innan sju känns lite som 90-års varning. På tal om "gammal" så går min stickning går framåt, så snart måste jag boka en date med Henriette igen. Blir väl tisdag och Greys som förra veckan, det vore inte dumt! 33 dagar kvar

Min fining som väntar på mig där hemma, inte undra på att jag vill hem??

Norrsken?

Så har även denna arbetsvecka passerat. Det har gått otroligt fort, men det ska bli så härligt att få helg! Denna helgen måste jag nog ändå ta tag i att hitta lite etisk teori till kommande uppsats.

När jag var ute och gick i kväll vid halv sex-tiden tyckte jag mig se ett norrsken?! Jag vet inte ens om det är möjligt på denna breddgrad, men något märkligt och väldigt vackert var det. Det var kolsvart ute, men över fjälltoppen svävade ett djupblått sken. Först tänkte jag att det var moln, men jag förstår inte hur månen skulle kunna lysa upp dem så? Vad det än var så var det väldigt vackert.

Nu är det bara 35 dagar kvar till hemresan, och som jag trodde så är varenda dag uppbokad framöver. Det känns både bra och jobbigt. Bra för att tiden kommer gå fort, och jobbigt för att det kommer gå allt för fort! Det är så mycket som jag kommer att sakna härifrån. Norge kommer alltid ha en liten plats i mitt hjärta.

Så här härligt väder var det den 6 november i Sogndal

Men när vi kom allt högre upp blev det allt kallare och mer snö

Sovmorgon

Oh, det kändes verkligen otroligt lyxigt att få stanna i värmen under täcket till kl 9 i dag. Jag gillar att komma upp tidigt till jobbet, men att gå upp 6 många dagar i rad blir slitsamt tillslut. Speciellt när jag inte kommer till ro förrän närmare midnatt.

Nu är det bara 5 arbetspass kvar på psykiatrien. Det ska bli kul att gå vidare, men jag har trivts bra där jag varit. Men jag trivs fortfarande bäst när jag har saker att göra, att sitta stilla och iakta patienterna känns fortfarande som lathet för mig. Arbetsmyran.

Denna vecka har jag dessutom lärt mig att sticka! Snälla Henriette visade mig grunden men det har faktiskt rullat på relativt problemfritt. Så i år blir det mycket handgjorda mjuka paket.

I övrigt så har jag en stor längtan hem nu. Men strax är det bara 35 dagar till jag sätter mig på flygbyssen mot Bringeland flygplats - Oslo - Göteborg - Hem!

Och nästa fredag reser jag till Oslo för att besöka Linda. Det ser jag verkligen fram emot ♥

Bildregn från Sogndal

Denna helg var precis vad jag behövde! Det har varit så otroligt härligt att träffa alla vänner från Sogndal igen. Det känns sorgligt att tänka på att alla kommer att resa hem till sina egna länder om några få veckor att vi troligtvis aldrig kommer att mötas i verkliga livet igen. Men jag måste se till att göra mig en resa över Atlanten för att besöka Beth och Ailsa i USA! Här nere är lite blandade bilder från lördagens tur upp på Nuken. Vi hade otrolig tur med vädret som ni kan se och det var verkligen en helt fantastisk tur. Jag var i lite makro-mood som ni kan se.

3 år & 9 månader

Så länge har jag och Joakim varit tillsammans i dag. Hurra för oss! Firander sparar vi till december. Jag kan bara tala för mig själv, men att vara ifrån honom under denna höst har bara visat mig hur betydelsefull och viktig han är för mig. Jag älskar honom mer än jag visste om, och det är tack vare avståndet som jag insett det. Jag har aldrig varit så säker på vad min framtid har att erbjuda som jag är nu. Jag älskar dig Jocke!

En av våra allra första pussar och blommorna jag fick av Jocke på Valentines day!

Dagens tema

... är irritation. Blandat med mer positiva saker, men mest irritation. Jag blir så trött på vuxna människor som inte tar ansvar för sina egna handlingar utan lägger skulden på någon eller något annat! Hur svårt är det att säga "Ursäkta, det blev visst fel. Jag ska åtgärda det så fort jag kan". Jag kan också göra fel! Men jag skulle aldrig beskylla någon annan för det. ÅH! Och ambivalensen i olika besked från olika människor gällande samma sak. Ska jag eller ska jag inte? Och plötsligt så skulle jag när jag inte gjorde. Hänger ni med?

Nej, denna eftermiddag behövde jag bara slappa. Resultatet blev tre nya delar till min filur som jag pratade om igår. Välförtjänt sovmorgon i morgon.

Jag vill hem till min Jocke och min katt.

Nära skjuter ingen hare

... så sa pappa ofta när jag var liten. På den tiden förstod jag inte vad som menades. Trodde Nära var någon person eller något. Ungefär som när jag bad om godis mitt i veckan och mamma svarade "Det får du när helgen kommer" och jag förgäves väntade på en älg istället.

Det jag syftade på med rubriken idag var att jag nästan gjort allt som stod på min att-göra-lista för dagen. Allt utom att påbörja uppsatsen. Men är det ledig dag så är det! Det är ju trots allt en månad till inlämningsdag. Min lilla virk-filur blev värdig i alla kroppsdelar, snart ska han få sig lite kläder också. Det är kul det här, jag är så glad att jag äntligen lärde mig hur det går till att virka. Men det känns lite som jag började i fel ände, för vanliga mormorsrutor har jag ingen aning om hur man gör.

Positiv spirit

Idag har jag en positiv inställning! Väldigt märkligt eftersom det regnar, och då brukar jag vara otroligt negativ. Jag hade önskat mig uppehåll så att jag kunde jogga lite i dag, men det gör inget att det blev såhär.

Idag har jag hittills virkat två öron och en arm till mitt nya virkprojekt. Jag vill gärna lägga ut bilder men det skulle förstöra överraskningen till vissa julklappar! Mönstret jag följer nu är i alla fall graderat till utmaning i Mias virkbok., men hittills går det ganska bra. Fruktansvärt pilligt bara. Nu väntar jag bara på brevet från mamma med lite nyttiga hjälpmedel och ögon.

Jag har även städat här på tunet så att svetten lackade. Är det bara jag som blir sjukt varm av att dammsuga? Det är så skönt att slippa tassa runt i alla smulor och allt kladd på golvet. Jag tycker det är konstigt hur det där med eget ansvar försvinner när man hamnar i en större grupp. Det är ju inget nytt direkt, men det är konstigt! Jag kan inte låta bli att känna mig som mamman här, som städar och bakar bullar att bjuda på när de andra stackarna sliter med uppsats. Men det är ganska trevligt och jag trivs lite med att ha den rollen.

Det som står på tur i dag är att göra klart en annan julklapp som har med foton att göra, och kanske göra lite research till nästa uppsats om inspirationen infinner sig.

Det kan nog bli en bra dag det här!

Jobb, saknad, bullar och film

Ungefär så sammanfattas denna helgen. Jag har jobbat hela helgen samt i dag, men i morgon är jag ledig (!) för att sen jobba onsdag till fredag. Men efter det så tar jag mig en tur till Beth och de andra i Sogndal för en liten visit. Jag lovade ju minst ett besök under hösten, detta är sista chansen.

Det är tur att Henriette finns och håller mig sällskap. Det är med henne jag ser på film om kvällarna. Bullarna smäller jag i mig tillsammans med jenterna här på tunet. De börjar kännas lite som yngre systrar när man bor såhär tillsammans i korridor.

Och saknaden? Den finns där lite lätt latent hela tiden, men det är på kvällarna som det känns tomt och ensamt. Bättre blir det ju inte av att få bilder som den nedanför. Men jag uppskattar att få bilden ändå!

Min älskade lilla katt!

Halloweenparty

Ett bildregn från gårdagens fest, det fanns en del att välja bland när det togs 170 bilder!

Halloweenhelg

Denna halloweenhelg kan vi ju starta med en liten läskig nyhet. Det har nämligen kommit en björn till Sogn og Fjordane. Men jag vet inte om det är lönt att bli rädd, risken att möta björnen måste ju vara pytteliten. Och stackaren vill väl bara hitta någonstans att sova. Men vilken fulländad Norgeupplevelse det skulle vara att möta en björn!

Ikväll är det maskeradfest på Akutten. Jag har fått låna en klänning av Henriette och ska ner till centrum lite senare och se om det finns något halloweensmink kvar. Vad det blir i slutänden får ni se i bildform saenare. Jag hade tänkt strunt i hela grejen, men jag dras med i de andras entusiasm.

Nu är snön borta igen. De senaste dagarnas milda grader och allt regn har gjort sitt. Fy så trisst det blir ute. Och mitt humör blir lika trisst det! Igår var verkligen ingen rolig dag. Idag ska jag anstränga mig mer för att ha det bra. Life is your creation!

Min lilla nisse fick mig på lite bättre humör igår.

Jag inspirerades av denna Nisse hos Fröken Elsa,

men som ni ser så gjorde jag lite ändringar

50 dagar kvar i Norge

Idag har jag lärt mig virka blommor! I två lager dessutom. Jag var så imponerad när en patient lyckades skapa dessa små grejer så snabbt. Jag ville också lära mig! Så nästa blomma virkade hon lite långsammare och sa vilken knut hon gjorde. Jojo, det här kommer jag ju att minnas till jag kommer hem tänkte jag med ironi. Men det gjorde jag! Min blomma ser lite annorlunda ut, så något konstigt har jag nog gjort, men de tillräckligt lika för min smak. Synd att färgerna på nystanet blandade sig så slumpmässigt. Nästa blomma blir enfärgad.

Originalet till vänster och min blomma till höger

Idag fick Joakim det hemliga paketet som jag beställde till honom i söndags. Jag måste säga att det är snabba leverans faktiskt. Hoppas att han gillar det han fått! Jag vet inte hur pedagogiskt det är av mig att distrahera hans saknad med presenter, men jag tror ju inte att han klagar. Vi får se hur länge det fyller sitt syfte. 50 dagar kanske?

Sunrise, sunset

Hej på er! Jag har inte så mycket nytt att komma med. Jag jobbar om dagarna och virkar eller läser på den lediga tiden. Som vissa sett så har jag gjort färdigt kroppen till min första amigurumi! Nu skall den stoppas och sys ihop så är den klar sen. Det känns inte naturligt med virkandet än, men det går bättre och bättre i alla fall.

Det känns lite tomt här sen mamma reste. Och jag saknar Joakim massor! Jag längtar hem. Samtidigt trivs jag verkligen här och jag känner mig väldigt hemmastad. Det är så blandade känslor. Hur som helst fixade jag en ny gadget hit till bloggen häromdagen som räknar ner tiden tills jag reser från Förde. Kan ju vara kul kanske?

Solnedgången sett från mitt fönster

Ensam igen

Nu har jag skickat iväg mamma på flygbussen. Det känns tomt och tyst här på rummet nu. Men snart känns nog allt som vanligt igen här på Hamretunet. Idag ska jag verkligen försöka få till det här med virkning. Jag är inte riktigt den naturliga talangen på det som jag trodde att jag skulle vara... Och så finns det en bok som lockar till att bli utläst. Och pluggandet? Hm, det tar vi när inspirationen faller på. Mittsamtal i praktiken på tisdag och sen är det bara några korta veckor kvar till hemsjukvårdens praktik drar igång. Tänk att idag är det precis två månader kvar till julafton! Jag planerar julklappar för fullt. Vad önskar DU dig i år?

Utsikten från mitt fönster just nu. Inte helt tokigt!

Mamma på besök

Nu har jag haft mamma på besök här hos mig på Hamretunet sedan i torsdags. Det har varit väldigt mysigt måste jag säga! Det snöade något otroligt på torsdagen så mamma höll knappt på att ta sig vidare från Oslo eftersom flygen var försenade, och sen fick de knappt landa här i Förde på grund av all snö. Men hon kom fram tillslut. Det snöade på fredagen också så vi höll oss inne på förmiddagen och tog bussen ner på stan efter lunch. Vi kollade i affärer tills det blev dags för middag, som intogs på Picasso. Kvällen avslutades med ett långt pass i bastun i simhallen.

Idag var det fantastiskt väder igen, så vi begav oss på långtur till Hafstadsfjället. Vi var ute och gick i 6-7 timmar! Det var kämpigt att komma upp till toppen av Hafsta, men nervägen gick på 1/3 av tiden. De vi mötte och pratade med längs vägen trodde vi var vänninor snarare än mor och dotter.

Hemma lagade vi middag och sen har vi bara tagit det lugnt. Det blir nog ensamt i morgon eftermiddag när hon åkt hem igen.

Till den här bergstoppen gick vi!

En av de plattare sträckorna... faktiskt!

Mot toppen smalnade stigen av